Hus och hem

Jag bor för tillfället i en liten lägenhet med två rum i en medelstor stad i Sverige. Inom en snar framtid kommer jag att byta ut detta mot en stor stad, en miljonstad, till kanske en villa i en helt annan del av världen. Vi kommer att flytta till varmare breddgrader, till en annan världsdel. Det känns spännande och vi ser fram emot det väldigt mycket. En del tycker att det vi kommer att göra är spännande och är mycket nyfikna men andra förstår inte hur vi kan göra så. Vi vet inte vad som väntar oss på andra sidan jordklotet. Vi vet inte hur vi kommer att bo men det är spännande. Vi har en del önskningar men man vet aldrig om det blir som vi har tänkt oss. Vi får se helt enkelt. Det ksa bli kul och uppdatera när v väl kommit i ordning.

Just det här med trädgård är väl det främsta som man kan sakna när man bor i en lägenhet och inte i ett hus. Visst, på många platser då man bor i lägenhet finns ett gemensamt utrymme att tillgå, en lite trädgård men det är inte samma sak då man måste dela det med andra. Man kan i alla fall inte vara sig själv. Ska man sola måste man ändå tänka på var och hur man ligger och ska man grilla måste man tänka på att man inte stör någon och likaså om man skulle vilja lyssna på musik måste man tänka på att det inte är för högt så att man inte stör andra. Men har man en egen trädgård får man göra precis som man själv vill och önskar. Men sedan å andra sidan, hur många månader om året kan man verkligen njuta av att vara i trädgården i Sverige. Tyvärr, alldeles för få.

Förr några helger sedan var vi och besökte min sambos mamma i hennes nya hus. Hon har inte bott där så länge, ett antal månader bara och min sambo hade försökt att beskriva för mig hur det var där. En idyll hade han sagt. Ett hus som låg långt ute på landet med en massa skog och grönt så långt ögat kunde nå. Och han hade inte fel. Det var verkligen en idyll. Så otroligt fint. Långt från stan (vilket egentligen inte borde locka mig med tanke på att jag gillar stan) men just då när vi var där älskade jag det. Jag trivdes så bra! Det var så lugnt och det fanns inte speciellt mycket att göra. Bara att ta det lugnt och njuta av naturen som fanns runt omkring. På morgnarna var jag ute och joggade och passerade en massa hagar med kor och hästar och det var verkligen en idyll.

Ska man bo i ett hus eller i en lägenhet? Mycket intressant fråga tycker jag. Och det råder det med stor sannolikhet olika meningar kring. Men jag kan här bara tala för mig själv och säga samma sak som jag sade när jag skrev om att bo på landet eller i stan, nämligen det att jag själv i hela mitt liv har bott i lägenhet och att detta är vad jag själv föredrar. Visst har tanken på att bo i hus slagit mig och visst verkar det lockande speciellt på sommaren med en egen trädgård där man kan ligga och sola och grilla och så vidare men jag vet samtidigt att det inte är något för mig, speciellt med tanke på allt jobb som finns att göra med ett hus. Och det är mycket jobb och är man själv inte händig och inte kan fixa så mycket på egen hand ja, då blir det en dyr historia.

Hur stor är tillräckligt? Jag har en granne som bor en trappa under mig och hon bor i en lägenhet med tre rum och hon är själv. Är detta verkligen nödvändigt? Vad ska man med tre rum till om man bor själv? För att bevara sina saker på? Det är för mig helt obegripligt. Sedan samtidigt kan man se olika program på tv:n om familjer i andra länder som bor otroligt trångt med upp till tio personer i ett och samma rum. Och visst inget av det är bra men någon slags balans borde det väl ändå finnas?Många i Sverige bor i mycket stora lägenheter med enligt mig alldeles för många rum och jag kan inte förstå varför. För inte kan väl tanken vara att man ska ha så många rum som enbart ska användas till förvaring av saker och ting som man dessutom inte behöver.

En fråga som jag mycket ofta ställer mig är ifall vi människor någonsin, någonstans har en gräns. Kommer vi någonsin till en punkt då vi blir nöjda? Det kan gälla allt, kläder, hus, bilar, pengar eller något annat. Det känns som att ju mer pengar vi får desto mer pengar vill vi spendera på olika statussymboler, på olika materialistiska saker. Om vi skulle börjar tjäna mer pengar så känns det som ett naturligt steg att man kanske flyttar till en större, dyrare eller finare lägenhet eller hus. Om det inte är större så ska det i alla fall ligga i ett finare område. Varför är det så här? Hur fungerar vi människor egentligen? Faktum är att jag inte vill tro att jag skulle göra likadant men gissa vad, jag tror att det skulle bli så i alla fall. På något sätt så dras man med, oavsett om man vill det eller ej.

För ett antal månader sedan såg jag på Nyhetsmorgon på TV4 som jag alltid brukar göra varje morgon. Jag gillar programmet för att de har så olika personer som de intervjuar och så många olika teman som de diskuterar. Den här gången fastnade jag vid en intervju med en kvinna som hade målat och skrivit en bok som heter ”Den ostädade sanningen”. Om jag inte minns fel hade hon även en blogg med samma namn. Hennes syfte med det här var att visa ett enligt henne ”vanligt” hem. Ett hem som inte alltid är så välstädat, så perfekt som vi de hem som vi se i olika tidningar eller tv-program. Hon började med att lägga upp bilder på sitt eget hem när det var som stökigast och ganska snart därefter fick hon in en massa bilder från andra med. Mycket intressant tycker jag med en person som vågar sticka ut på det sättet.

Nästa sak som slår mig är den ständiga diskussionen som är så intressant och det är nämligen huruvida man vill so i stan eller på landet. Det är alltid lika kul att föra den här diskussionen. För mig personligen som alltid har bott i stan är detta på något sätt det naturliga. Nu menar jag inte att alla som alltid har bott i stan automatiskt för alltid vill bo i stan men för mig är det så. Jag trivs i stan. Jag trivs med bullret, med att ha mycket folk runt omkring mig och så vidare med allt som stadslivet för med sig. Men jag förstår samtidigt dem som verkligen just på grund av allt det som för mig är fördelar väljer att istället bosätta sig på landet. Landet har en viss charm och jag kan trivas på landet också men för mig räcker det med en helg.

Det här med inredningen är ett intressant ämne att diskutera om och spekulera kring. Det finns så mycket folk som lägger ner så mycket både pengar och tid på det att jag inte kan låta bli att fundera över vem de gör det för. Kan det vara så att man vill visa upp sitt hem för andra? Att man vill visa upp vad man har och hur mycket man har råd med? Nu menar jag naturligtvis inte att alla som gillar inredning och lägger ner mycket tid och pengar på det enbart gör det för andra och inte för själva men jag har ställt mig frågan. Det är inte så bara med inredning, det kan lika gärna handla om kläder eller bilar eller andra saker som vi äger. Till viss del handlar det kanske om att man vill ha det så själv men till ganska stor del handlar det också om att visa upp vem man är , vad man har för status och så vidare.

Bland det första som dyker upp i mitt huvud då jag ska skriva om hus och hem är inredning. Jag kan inte riktigt förklara varför det är så men det är i alla fall det första som slår mig, trots att jag själv inte är speciellt intresserad av inredning. Alltså, visst jag tycker att det är kul och så men inte mer än så. Jag lägger inte ner varken mycket tid eller pengar på inredning. Inte heller håller jag speciellt stor koll på de senaste trenderna. Jag är helt enkelt en av de personerna som tycker att IKEA är en jättebra affär och att man där kan handla allt man vill.

Men visst är det så att ens hem, alltså hur det är inrett, säger ganska mycket om vem och hur du är som person. Jag tror det i alla fall för annars hade det väl inte varit så många som inreder sina hem på så olika sätt.